T.v. Blekinges läge i dagens Sverige. T.h. Blekinges traditionella härader.
Den här sidan handlar om de traditionella folkmålen som talas (eller talades) i Blekinge. Sidan försöker ge en överblick över hur olika språkdrag utvecklades i landskapet för att ge de genuina dialekterna sin särprägel.
Folkmålen i Blekinge tillhör det östdanska dialektområdet (följ länken för att se karta og generella drag). Språkhistoriskt sett är Blekinge något av en avkrok, og det har påverkats från två håll; å ena sidan från sydväst (danska) og å andra sidan från nordost (göta- og sveamål). De allra flesta språkliga gränser i Blekinge går mellan väst og öst. Målen i Listers härad är närmast besläktade med de som talas i Skåne, medan övriga blekingemål har närmre band till de mål som talas i södra Småland.
De flesta kartorna är baserade på Bengt Pamps Svenska Dialekter (1978). Även Gertrud Petterson & Christer Platzacks Översikt över svenska dialektkartor (1976) har bidragit med en stor del. Övriga böcker som förtjänar att nämnas är Elias Wesséns Svenska Folkmål (1969), Gertrud Pettersons Svenska språket under sjuhundra år (2005) og Waldemar Hallins Svenskt Folkmål (1948). Grundmallen till kartorna har jag lånat från svenska wikipedia. Av någon anledning orkade jag aldrig justera gränsen mellan Medelsta og Östra härader, men jag tror det framgår tillräckligt tydligt var gränsen mellan dem skall gå egentligen.
Jag är ingen expert på blekingska folkmål, utan jag har försökt utifrån trovärdiga källor att beskriva dem så bra som möjligt. Om du har synpunkter, frågor eller övriga kommentarer så är det förstås välkommet. Kontaktlänk finns på startsidan.
Slutligen två viktiga detaljer som man bör notera:
Kombinationerna tv (tw) og sw vidareutvecklas sedan i större delen av landskapet:
Den sextioårige Ola, som var analfabet, sändes av sin hustru Tilda till småskolan för att lära sig skriva. Han trivdes inte där – barnen gjorde narr av honom och läraren var sträng:
| Blekingska | Svenska |
| Nä fråidan kåm, sa, sa velle inte Ola gao te skolena. Udan han hade na stora äske mä stinnkagå mä se. Saona häa gula å blaoa äske, såm di hade na råiste te Ameaka, älla då råiste låint ao. Å dao na han kåm åpp pa Dönabjäred, sa gu jeck-an bag ett ståinjäre å laa se. Å däa lao han å to litte brägen å saontäa å laa se nea däa å, å sômnade lide . . . grann iblann. Sa aod-an åpp stinnkagånå. Å sa feck-an sträcka åpp pa båinen ’tt sla dao na han va sadäana framôd älvatiena pa dan. Å däa hade di tjöat mä ’n vajn dä nere, å däa va julspôa däa. Å däa va nôt sjaoåt, såm lao i julspôat. Na ’n dao tittade ätte däa, sa va dä na planebog. Å Ola han feck tag i en, sa kweckt såm da kånne va möjlet, å åpp mä planebogena. Å däa lao päingå. Dä lao tie tusen kronå dä. | När fredagen kom, så, så ville inte Ola gå till skolan. Utan han hade en stor äska (oval ask av träspån) med stenkakor (ett slags pannkakor) med sig. Sådan här gul og blå äska, som de hade när (de) reste till Amerika, eller då (de) reste långt av (bort). Og då när han kom upp på Dönaberget, så Gud (minsann) gick han bak ett stengärde (stengärdsgård) och lade sig. Og där låg han og tog lite bräken og sådant där og lade sig ner där, og, og, somnade lite . . . grann ibland. Så åt han upp stenkakorna. Og så fick han sträcka (upp) på benen ett slag då när han var sådär(na) framåt elvatiden på dagen. Og där hade de kört med en vagn där nere, og där var hjulspår där. Og där var något svart, som låg i hjulspåret. När han då tittade efter där, så var där en plånbok. Og Ola han fick tag på den, så kvickt som det kunde vara möjligt, og upp med plånboken. Og där låg pengar. Där låg tio tusen kronor där. |
Äldre man som berättar om fisket.
Jag har tyvärr ingen text tillgänglig för denna berättelse, utan den finns endast som ljudklipp!
