Edit: Förresten, Skógvur, glömde säga att det vore väldigt vänligt om du skrev på en sånt sätt att man bara behöver läsa dina inlägg én gång för att förstå
Skógvur wrote:
Tycker att «äte jorden den som vilje taga det från oss» vore en tämligen mycket bättre översättning. Du må kunna slå ett slag för att subjunktiv sällan utnyttjas, men det är till, och jag tycker snarast att det ser dumt och underligt ut med «må» två sin i rad så där...
Jag delar din tvekan inför det andra må:et, men i övrigt tycker jag min variant är bättre.
Skógvur wrote:
Är ‹a› -› ‹á› före ‹nd› enhetligt, som ‹a› -› ‹á› före ‹ng› i isländska (även om det ej uttrycks i stavningen där)? Händer det även andra självljud? I isländska gäller ju ändringen före ‹ng› även ‹e›, ‹u› och ‹ö›.
Som jag beskrivit tidigare är det en regelbunden förändring, där alla vokaler förlängdes före /mb nd Ng/.
Skógvur wrote:
Snyggt med ‹eð›, där. I färöiska är det ‹ið›. Närmsta isländska motsvarighet jag vet är ‹er›, och jag vet icke om det är samma ord med en oregelbunden ändring, eller om det är från annat håll. I isländska är ordet dess utom ganska ålderdomligt i alla fall, och det är ‹sem› som nyttjas för mesta delen, medan färingarna skiftar glatt mellan både ‹ið› och ‹sem›, med vissa regler om när ‹ið› kan nyttjas och när det passar sig illa.
er delar inte etymologi med dem, nej.
ið kan vara av samma ursprung, men det verkar oklart och jag vill inte spekulera för mycket.
(förresten är det 'sum' på färöiska)
Skógvur wrote:
Kanske göra en nyanpassning och stava det som ‹hairta›, åt minstone, eller kör du med den i övrigt östnordiska (åt minstone svenska och danska) seden att stava med ‹j› i ord som «nej»?
Det är en normaliserad stavning, och eftersom j:et här inte är det av en diftong vore det opraktiskt.
Ceresz wrote:
Har inga specifika kommentarer om språket och så just nu, så jag får återkomma med det.
Det gör du bäst i
Ceresz wrote:
Personligen tycker jag att <e> gentemot <ä> funkar skitbra ur ett "rikssvenskt" perspektiv, då <e> för mig i "jelska" är /ɛ/ och <ä> i "jäler" är /ɛː/. Det kanske är lite löjligt, men <e> i "jeler" skulle bli /eː/ för mig. Jag antar att det var så Aszev tänkte.
Ja bland annat. /E:/ tvingar fram <ä> här, så det fick va så helt enkelt.