T.v. Gotlands läge i dagens Sverige. T.h. Gotland med relevanta områden namngivna.
Den här sidan handlar om de traditionella folkmålen som talas (eller talades) på Gotland. Sidan försöker ge en överblick över hur olika språkdrag utvecklades i landskapet för att ge de genuina dialekterna sin särprägel.
Folkmålen på Gotland utgör ett eget dialektområde (följ länken för att se karta og generella drag). Språket på Gotland har alltid varit säreget og unikt, redan under fornnordiskans dagar utgjorde det ett eget fornspråk, även om historien sedermera har givit det ansenlig fastländsk påverkan. Öns tillhörde även Danmark i mer än 200 år, vilket gett språket en unik dansk påverkan.
De flesta kartorna är baserade på Bengt Pamps Svenska Dialekter (1978). Grundmallen till kartorna har jag lånat från svenska wikipedia.
Jag är ingen expert på gotländska folkmål, utan jag har försökt utifrån trovärdiga källor att beskriva dem så bra som möjligt. Om du har synpunkter, frågor eller övriga kommentarer så är det förstås välkommet. Kontaktlänk finns på startsidan.
Slutligen två viktiga detaljer som man bör notera:
| Gutamål | Svenska |
| - Joho, de fanns en gubb i Hougrän såm hait Ainbjännen, dä finns de rätt mång historiar um va?
- Jou dä, di ä mangg di. Han va bound vi Ainbjänne; ja dän gardn han är bårt bi skifte, vitja, män han va mik dåli bounde; han träivdes bäst i stan. Han bräukt kåir mä uksar u kåir ti stan, u ti släut da flytt n ti stan u, så han boud i stan i fämtn, säkstn år, sen da mått hougränsbouar ta haim han, fö da va han soukni; män i alla fall så kåm han i körk en gangg, när dä va biskåpsvistasjoun, dä va fån Sjeile, u han kåm ti prat mä gubben, män han såg fasli äut, såg äut såm en lumphöig, u biskopen han sägd dä till n, att när man kåm i Guds hus u hälst på en sån höigtidsdag, dä vi sägä när han va där, da sku man va bättar kleidar, u da sä gubben så att, ”jou visst kund ja ha hatt bättar kleidar ti ta pa mi, män da va rakt oumöiglit ti kumm ei kistu fö klambar”. | - Joho, det fanns en gubbe i Hogrän som het(te) Enbjännen, (som) det finns rätt många historier om, va?
- Jo det, de är många de. Han var bonde vid Enbjänne, ja den gården han är borta nu, han kom bort vid skiftet, vet ja, men han var mycket dålig bonde; han trivdes bäst i staden. Han brukade köra med oxar og köra till staden, og till slut då flyttade han till staden og, så han bodde i staden i femton, sexton år, sedan då måtte (måste) hogränsborna ta hem honom, för då var han på socknen; men i alla fall så kom han i kyrka(n) en gång, när det var biskopsinvitation, det var von Scheele, og han kom till (att) prata med gubben, men han såg faslig, såg ut som en lumphög, og biskopen han sade det till honom, att när man kom i Guds hus og helst på en sån högtidsdag, det vill säga när han var där, då skulle man vara bättre klädd, og då sade gubben så att, ”jo visst kunde jag ha haft bättre kläder till (att) ta på mig, men det var rakt omöjligt till (att) komma (ner) i kistan för klammer (skräp)”. |
Folktro. Ett bygdeoriginal
Inspelningsår: 1953
| Svenska |
| Ja, det var min far, han talade óm en historia från Stånga. Det var en dräng, som tjänade hos honom, och han har talat om, att han var på hemväg från fästmön en natt, ja det var på morgonsidan, för det var rätt bra dager, och då gick han en stig genom en hage, och då fick han se en liten pojke, och han var klädd såsom manfolk av ålder hade varit klädda, med en väst som var knäppt ända upp under hakan, men om det var någon ”byse” eller det var någon gengångare, det kan man inte säga, för det var någon sägen som gick, att det var en liten pojke, som hade hängt sig där i den där hagen. |
Berättat av Erik Persson, 1913 vid Mattsarve, inspelad 1982
Ämnet är minnen av gotlandsforskaren Mathias Klintberg (1847-1932).
| Svenska |
| - Men du har lite personliga minnen just ifrån Masse Klintberg, som de sa. Jag vet inte, Masse sa de nog kanske inte här?
- Ja, de ville gärna säga lektor Klintberg här i Lau då, men de sa Masse också för all del. Ja, jag var väl ungefär fem år. Då kom han upp här och skulle fotografera gården och farfar och det var någonting annat. Nå, jag var då (där) ute också, och då kom han och tog på mig eller hälsade och sa att: "Är du inte rädd för den här gamle grå baggen då?" Jag höll då farfar i byxlåret, så att jag var inte rädd för någon, ville jag då säga, men det var i alla fall då så att man hade stor respekt för lektorn ändå då. Och han pratade väl artonhundra... sena artonhundratalets gutamål precis till det... så rent som möjligt, åtminstone när han pratade med folket här. Sedan när han då får köpa det här stället och den jorden där uppe, då får han köpa till av Hallsarve ett stycke där också. Det planterade han med tallar och så. Då fick han nunnelarver på tallarna. Då var vi uppe när vi gick i skolan - då hade jag väl börjat skolan - och plockade av alla de där larverna i askar och cigarrlådor. Då var... Planteringen var då bara någon en och en halv meter höga, eller de var inte så stora. Och alla de larverna, dem kokade han, eller han dödade dem med hett vatten i en gryta då. Och han klarade sina tallar från att bli uppätna av nunnelarvern. |
På följande länk finns många fler texter på gutamål!
